Det var en samling förväntansfulla medlemmar som peggade upp i lätt duggregn på Musselburgh Links. Banan lär vara den äldsta i världen där man fortfarande spelar, och med anor så långt tillbaka som 1600-talet är det väl svårt att säga emot. De historiska vingslagen satte sin prägel på denna för de allra flesta oförglömliga vistelse i golfens hemland.
     Ohlssons Skottland
   och Jonassons hio

En nervös rookie från mörka Småland som inte rört en golfklubba sedan början av oktober förärades med uppdraget att författa en reserapport. Med någon distans till äventyret har jag försökt att plocka fram godbitarna ur minnets skafferi.

          * Musselburgh - klenod i farozonen.

Det började som sagt på den klassiska Musselburgh Links där British Open spelades sex gånger mellan 1874 och 1889.

Numera är Musselburgh Links omgärdad av en kapplöpningsbana där en utbyggnad kan hota golfens framtid. Men det var ändå svårt att fatta galoppen för den treboll med guiden Derek Christie i spetsen som inledde spelet.

Grabbarna - bollen kompletterades av en förvirrad smålänning och en nästan lika vimsig hallänning - slog helt sonika ut mot fel flagga och placerade i stället sina bollar i anslutning till avslutningshålets green. Men felet uppdagades tämligen omgående och riktningen blev därefter den rätta.

Allra bäst hittade Gunnar Säfsten som var dagens vinnare efter att bland annat ha gjort en eagle.

Efter en snabbdusch på hotell Bruntsfield satte vi oss i bussen för att åka till Loch Lomond där kvällens välkomstmiddag stod uppdukad på Winnock Hotell i byn Drymen. Chaufförens vägval var inte det bästa, det blev en lång, förvirrad tur in i västra Skottland, och det kom att dröja några timmar innan vi var framme. Anmodan om säkerhetsbälte på eftersom det var en snabbuss visade sig inte ha så där värst mycket med verkligheten att göra.

När de allra flesta givit upp hoppet om mat siktades i alla fall något som liknade ett hotell. Och väl framme och bänkade vid bordet var det nog ingen som blev besviken på det som serverades på tallrikarna och i glasen.

Upptakten lovade onekligen gott och på fredagen skulle det skrivas ytterligare ett stycke historia i Golfjournalisternas verksamhet. Sedan vi delat upp oss på de två banorna Longniddry och Kilspindie drog spelet igång samtidigt som duggregnet upphörde.

          * Hio-mannen.

På Kilspindie hann vi inte mer än börja förrän Kenneth Jonasson klippte till med hole in one på det inledande korthålet, 153 meter. Ett härligt utslag hamnade efter ett par studsar i koppen och den f d Expressenfotografen svävade därefter som på moln under resten av dagen. Hålet går från klubbhuset rakt ut mot havet. Banan är en klassisk links, utlagd på 1800-talet med nio hål ut längs en eroderad kustlinje och nio hål tillbaka.

Förmodligen var det den enorma gästfrihet som klubbens sekreterare Paul B Casely visade upp som bäddade för Jonassons fullträff. Det verkade inte finnas några begränsningar för denne mans godhet och han utnämns härmed till en ständig golfambassadör för Skottland.

Under en sen lunch på Ducks at Aberlady informerade Skotska golfförbundet om golfens framtid i Skottland. Efteråt inbjöd Jonasson till hio-firande på hotellet. Där kunde de riktigt historiekunniga medlemmarna rapportera att detta var det allra första hole in one som gjorts i ett arrangemang i Golfjournalisternas regi.

Visserligen hade Leif Engberg, fotograf han också, varit allra först vid en tävling i Danmark för några år sedan. Men den gången handlade det om en inbjudan från våra danska vänner.


           * Jörgen Andersson med hela Edinburgh i blickfånget.
      Fortsättning följde sedan på lördagen på Braid Hills Golf Club högt uppe på kullarna ovanför Edinburgh. Den knixiga och konditionskrävande banan bjöd på en fantastisk utsikt ner mot stan.

Det var minsann inte lättspelat och resultaten blev genomgående tämligen höga. Vinnaren Jörgen Andersson, i klassisk golfklädsel, kunde inte i sin vildaste fantasi drömma om att han skulle hamna högst upp när han traskade omkring i sällskap med hio-mannen Jonasson och undertecknad.
     På Braid Hills informerade svenske pron Johan Svärd, verksam i Edinburgh, om golfen i staden.

          * Gruppen med gäster framför det gamla klubbhuset på Gullane

 På söndagen var det ett stiligt gäng som satte sig i bussen med Matthew McKnee som vanligt bakom ratten. Kavaj och slips gällde för att komma in i klubbhuset på Gullane Golf Club. Håll med om att det är en prydlig samling som syns på bilden därifrån. Det påminde nästan om ett ministermöte inom den Europeiska unionen. Men är man i det av golfvett och golfetikett fyllda Skottland så är man.

Spelet på Gullane no 1, som alltid är kvalbana till The Open på Muirfield, präglades av spänning, dramatik, vackert väder och långa inspel.

 Några sura miner såg vi inte röken av vid söndagskvällens avslutningsmiddag och prisutdelning på hotellet. Men så var vi ju alla vinnare var och en på sitt sätt.

Före återfärden till det vintriga Sverige hann vi på måndagen med ett besök på Glenkinchies whiskydestilleri. Sammanfattningsvis var det en hellyckad resa där jag fick tillfälle att göra många nya trevliga bekantskaper.

Tack för ordet och på återseende

Text: Göran Ohlsson.
     Bilder: Kenneth Jonasson.

Så här gick spelet:
  Gunnar Säfsten var bäst på Musselburgh - 32 netto och 36 brutto (par 34).
  Stig Dahlén klarade Longniddry säkrast med 71 netto och 84 brutto (par 68).
  Göran Ohlsson vann på Kilspindie med 63 netto. Bäst brutto där var Jörgen Andersson och Inge Gamming med 75 (par 69).
  Jörgen var etta på Braid Hills netto och brutto med 76 och 82 (par 72).
  Stig Dahlén segrade på Gullane no 1 med 74. Bäst brutto var Ola Axelsson med 82 (par 72).
  Totalt netto: Tord Westlund 189, Ola Axelsson 192, Jörgen Andersson 192, Stig Dahlén 192, Kenneth Jonasson 192, Anders Ellqvist 194.
  Totalt brutto: Ola Axelsson 207, Jörgen Andersson 207, Tord Westlund 214, Stig Dahlén 221, Inge Gamming 222, Gunnar Säfsten 224, Stefan Bratt 224.
 

 Till toppen av sidan