En högst personlig betraktelse från en som aldrig vunnit i Memory:
Harry "Lill-Tigern" Lord.

Om någon ens hade nämnt Turkiet och golf i samma mening för 15 år sedan så hade jag förmodligen rasat ihop i svårartade skrattparoxysmer.
Så icke längre! Turkiets första golfbana stod klar 1994. Sedan dess har ytterligare ett flertal golfbanor anlagts, banor av inbördes skiftande svårighetsgrad men som alla har flera saker gemensamt: de är trevliga, mycket välskötta, håller hög kvalitet och lockar en allt stridare ström av utländska besökare. Däribland ett dussin spelsugna och nyfikna svenska golfjournalister, som åkte dit på en studieresa första veckan i december 2006.

  Gruppen: Längst fram George Reispass (gäst), Peter Cordén, Max Grinndal och Leif Engberg, andra raden Harry Lord, Peppe Eng, Inge Gamming (reseledare) och Torsten Pamp, längst bak Anders Ellquist, Fredrik Stenström, Leif Larsson (reseledare) och Matts Olsson. På bilden saknas samarbetspartnern Lars Samuelsson.

  Vi började på Gloria Golf Resort Hotel vid foten av Taurusbergen dit vi anlände sent om aftonen. Dock inte senare än att vi hann bekanta oss lite med varandra och några av restaurangerna och barerna i denna gigantiska, fyrstjärniga inrättning. Bland alla ärrade hjältar syntes för första gången ett jämförelsevis ungt, definitivt deffat och påläggskalvaktigt anlete, tillhörigt Max "Maxan" Grinndal på TV4 -- en energi- och mobilmelodisprutande representant för föreningens ungdomssektion på denna resa.
  Måndag 4 dec: Vi befann oss nu alltså i den västra delen av det område på den turkiska sydkusten som kallas Belek och som har en liten huvudort (20 000 invånare) med samma namn.
Upp i ottan och spel på Gloria's Old Course. En viss Matts Olsson chockade oss andra i bollen genom att gå ut stenhårt och sedan öka vartefter. Men efter sisådär tolv hål visade det sig att han hade slarvat med offerriterna till Den Store Golfguden, som plötsligt övergav hans sving.
  Gloria Old var en ganska flack upplevelse (men med upphöjda greener, vilket snarare är regel än undantag i Belekområdet), som inte gjorde så mycket väsen av sig och som vårt gäng sedermera tilldelade sjätteplatsen av de totalt sex banor vi kom att spela.
  Själv tyckte jag, åtminstone den dagen, att det var en alldeles förträfflig bana! Inte så konstigt, kanske, eftersom jag råkade gå och vinna... Tam Arte Quam Marte! (Lika mycket skicklighet som kraft!). Och detta trots att Radio Larsson, med sina allestädes närvarande argusögon, var inne och pillade i scorekortet och sänkte min slope med två slag.
Vackert väder mest hela dagen: klart till halvklart med en dagstemperatur på 15-20 grader.
  Efter lunch guidades vi runt på resorten av en franskturkisk guide som lystrade till det poetiskt klingande namnet Celine Lecoutre Tibet.
  Tisdag 5 dec: Förmiddagsövningar i stil med dem på måndagens, bara med den skillnaden att vi nu spelade Gloria's New Course. En aning snävare, lite mer krävande layout. Men inte intressantare som golfutmaning betraktat än att den till slut fick nöja sig med femte plats i vår omröstning. På de sista nio hålen förvandlades landskapet till nånting jämngrått och genomsurt: det rullade in blytunga moln från Taurusbergen, kvicksilvret i termometern föll till nästan svensk nivå och regnet stod som järnfemmor i backen. Men såna petitesser berörde inte Georgie boy, som gav alla andra Reispass från segerdiskussionerna för att själv lägga beslag på den översta pallplatsen.
  Efteråt, vid lunchen, sken solen som en veckopeng igen och vi fick träffa Fredrik Hansson, som bland annat berättade om sina erfarenheter som tränare för det turkiska golflandslaget. Sedan skingrades vi i olika riktningar, bland annat till ban- och hotellbygget Lykia Links (som lovar gott inför framtiden och där banan förövrigt har ritats av P Dye d y).
  Onsdag 6 dec: För de riktigt morgonpigga visade Cahit Sahin och Onur Sonnur den Montgomerie-bana som är under uppförande. Därefter förmiddagsspel på närbelägna Faldo Course, en helt nyöppnad bana (sedan tidiga november) och ännu inte riktigt klar. Men otroligt vacker med alla sina högresta pinjer, kraterdjupa (onådiga) bunkrar och vattenspeglar! Lägg därtill en spännande layout och en fin finish så är det inte konstigt att denna bana hamnade överst på vår sex-i-topp-lista (även om det inte rådde total enighet om den saken). Dessutom var försäljaren i den rullande buggybaren en dugligt drillad banannasare!
  General Stenström slog dessvärre upp en gammal idrottsskada och var efter nio hål tvungen att sträcka vapen inför de skyldrande pinjerna, men gamäng Peppe Eng stod distansen ut och tog hem dagens seger. Maxan höll troget fast vid sitt grundkoncept för att hitta formen: gym, geléormar och proteingranulat ... allt för att skjuta en nettoscore under 100!
  Torsdag 7 dec: Vi inte bara mådde som paschor (efter att väl ha kommit ut ur den strejkande morgonhissen) utan spelade även en bana vid namn Pascha. Nummer fyra på vår interna ranking. Prydlig, var den väldigt träffande kommentar som Inge fällde om dessa vänliga 18 hål. Fin familjebana och stilig semesterbana var andra omdömen.
  Torsten visade pampfasoner, i dess allra bästa betydelse, genom att göra en läcker birdie på en lurig par 3:a. TV4 utmärkte sig även denna dag: Eng genom att bryta mot gamla traditioner som säger att det är ofint att vinna två dagar i rad; Maxan genom att överge sistaplatsen och skjuta en score under 100 (90 blankt).
  Incheckning efteråt på femstjärniga Sirene Golf Hotel med visning runt av den jovialiske Ugur Budak. Sedan också visning av det likaledes femstjärniga grannhotellet Kempinski, där Erdinc Isbir var ciceron.
  Fredag 8 dec: Den andra banan som hör till Sirene, Sultan, krävde klart mer koncentration än Pascha. Trång, jämförelsevis lång och med en hel del bunkrar och vatten i spel. En solklar andraplats på rankingen. Sultan är en bana som man vill spela som en sultan på, vilket herr Ellqvist lägligt nog passade på att göra: med en sublim score på 67 slag, veckans klart bästa notering, spelade han fezen av oss alla! Även herr Cordén, som av och till under veckan hade tassat i väg på diverse photographeringsuppdrag, visade här vad han kan och lirade till sig en plats på pallen.
  Några av oss försvann sedan, som ursprungligen planerat, på sightseeing till bland annat marknaden i Antalya. Övriga ägnade omsorg åt ömmande fötter mm.
  Lördag 9 dec: Vi slutade där Turkiets golf började 1994, på National. En fin, vacker, svårflirtad bana med njugga inspel och såphala greener. Trötta kroppar och trötta huvuden spelade sig sedan runt de 18 hålen. Inga toppenscorer denna dag... Vi söp i stället i oss atmosfären på denna, av oss tredjerankade, slinga.
  Vi kunde också njuta fullt ut av solen och de 20 graderna i luften; efter regnet på tisdagen vaar vädergudarna väna resten av veckan. Ellqvist anslöt till den peppengska (o)vanan att kamma hem två segrar på raken - och blev därigenom totalsegrare; grattis!
- Er rapportör Harry Lord

  Gruppens ranking av banorna vi spelade:
  1. Faldo. 2. Sultan. 3. National. 4. Pascha. 5. Gloria New. 6. Gloria Old. Några av låghandicaparna hade Sultan som etta och Faldobanan betydligt längre ner.

  Bilderna, uppifrån: *** Hela gruppen *** Ettan på Gloria New *** Grinndal och Stenström *** Nya Faldobanan *** Korthål nr 5 på Pascha *** Engberg på Sultan nr 16 *** Eng och Engberg efter birdieavgörandet *** The  Champ.
  Foto av Cordén och Pamp.
  Resultaten: Med hcp, hela veckan: 1. Anders Ellquist. 2. George Reispass. 3. Harry Lord. 4. Leif Engberg. 5. Inge Gamming. 6. Leif Larsson. 7. Matts Olsson. Dagliga hcp-vinnare Harry Lord, George Reispass, Peter Eng (2 ggr) och Anders Ellquist (2 ggr).
  Veckans dagliga scratchpriser, som bara kunde erövras en gång per person, vanns av Reispass, Gamming, Eng, Larsson, Ellquist och Engberg. Bäst scratch totalt var Reispass före Gamming och Eng.
  Veckans birdiepris vanns av Eng efter särspel på puttinggreenen mot Anders Ellquist.

 Till toppen av sidan